Simning åt alla?
Vad USS bör göra
Med detta öppna brev vill jag framföra min kritik mot de tänkta förändringarna, eftersom jag ser försämringar, både för min egen del men också för USS som klubb. Det är dock alltid lätt att bara klaga och därför vill jag också komma med konstruktiv kritik om hur USS bör handla istället för att genomföra de tänkta ändringarna. Här är några förslag som jag tror på.
Förslag 1: Bearbeta simhallsledningen
Mycket av dagens problem är relaterade till bassängutrymme. USS bör därför lägga än mer kraft på att verka för mera bassängutrymme och bättre fördelat bassängutrymme.
Om vi kunde använda 6 banor samtidigt istället för 4 banor skulle vi kunna bygga helt andra träningsupplägg. I klubbar söderut är det vanligt att man har en elitsatsande grupp som tränar samtidigt som en grupp på lägre nivå, men med kapacitet att klara av samma träning. På så sätt kan de simma tillsammans med elitsimmarna och simma samma pass, även om de tillhör en annan grupp med färre träningar och privilegier.
Förslag 2: Bearbeta IKSU
Vi har faktiskt en till simhall i den här staden och det är synd att vi inte kan utnyttja den. IKSU säger att de inte vill ha någon organiserad simträning med tävlingsambitioner i sin bassäng, men de säger inte samma sak till t.ex. volleybollspelare.
Förslag 3: Låta simmare av samma kapacitet träna tillsammans
För att utnyttja utrymmet och simmarna bättre borde de som kan träna tillsammans göra det. Det går fortfarande bra att låta en del lovande simmare satsa hårdare och ha fler privilegier, mera uppmärksamhet från tränaren, få åka på speciella tävlingar och läger osv, trots att de simmar i samma grupp som andra simmare.
När dagens Elitgrupp planerades, för ett drygt år sedan, var det var mycket tal om problem med dålig stämning i dåvarande A-gruppen. Den stora skillnaden i ålder och satsning var ett problem hette det. Därför fick vi äldre och mindre lovande simmare lämna den högsta gruppen och gå till det som är dagens A-grupp. Det finns inte mycket som talar för att vi var den egentliga orsaken till dålig stämning eller att det blivit mycket bättre sedan vi gick till A-gruppen (dåligt resultat och många avhopp talar snarare om annat).
Det finns även ett inkonsekvent beteende när det gäller vem som får simma med Elitgruppen. Jag får inte längre träna med Elitgruppen sedan början av 2004. Däremot är det inga problem för andra simmare att komma och gå som de vill på Elitgruppens träningar, trots uttalade mål att inte tävla alls för klubben. Simmare i Elitgruppen har kommenterat det med att det går ju bra så länge den som simmar där klarar av Elitgruppens tempo. Men det var ju aldrig frågan, jag hade aldrig problem med träningen, bara med kravet att genomföra fullskalig satsning (plus att jag inte har samma potential som simmarna i Elitgruppen). Ett krav som inte ställs på andra som idag tränar regelbundet med Elitgruppen.
Simmare av samma kapacitet sporrar dessutom varandra att simma ännu bättre. Det är ingen hemlighet direkt att bra konkurrens på träningen leder till bättre resultat på tävlingar. Jag känner att min träning i dagens A-grupp definitivt kan hjälpa en del av de yngre simmarna som är påväg uppåt att ge lite extra på träningarna och det tror jag är värdefullt.
En annan lösning vore att de simmare som inte har möjlighet till fullskalig satsning, men kapacitet att träna med Elitgruppen, kan få vissa dagar då de är välkomna och så kan vissa träningar vara enbart för de elitsatsande simmarna, om det önskas.
Förslag 4: Fler grupper, mindre steg, bättre harmoni
Skapa fler grupper. Istället för en stor A-grupp som det är tänkt nu borde USS göra två grupper, en grupp som är närmare dagens Elitgrupp och en grupp som är närmare dagens C-grupp.
Såhär skulle det kunna se ut:
• En Elitgrupp för de som har uttalade målsättningar att nå långt och som satsar fullt ut. (Thomas Hjers följer idag inte upp målsättningskravet speciellt hårt - avhoppen i Elitgruppen visar att det funnits ett klart kortsiktigt tänkande eller ingen målsättning alls bland simmarna.) För att vara med i Elitgruppen ska man vara lovande och kunna lägga ner mycket tid på simningen.
• En A-grupp som tränar nästan lika hårt, men inte lika mycket, som Elitgruppen och som ofta/alltid tränar tillsammans med Elitgruppen för att dra nytta av tränarresurser och simmare. Kravet för att gå i A-gruppen är regelbunden träning och att man klarar av träningstempot. Denna A-grupp skulle vara mera homogen i träningsnivå än dagens rätt utspridda A-grupp.
• En B-grupp med de bästa simmarna ur dagens C-grupp som ändå inte riktigt klarar av A-gruppens träningar. Här kan även simmare från dagens A-grupp hamna som inte heller klarar av en hårdare, mera elitgruppsinriktad träning.
• En C-grupp som består av de simmare i dagens C-gruppen som passar bra på den nivå och i det tempo som dagens C-grupp simmar i. Även nya simmare från D-gruppen som klarar av tuffare träning ska hamna här.
Med denna uppdelning blir det en mycket bättre harmoni mellan grupperna och en naturligare gång för de simmare som blir äldre och utvecklas. Simmare som jag, som klarar av Elitgruppens träningsnivå men inte har möjlighet att göra en fullskalig satsning och inte har samma utvecklingspotential, passar bra i denna A-grupp.
Förslag 5: Byta chefstränare
Det är styrelsens uppgift att tillsätta en chefstränare som är bra för klubben. Om Thomas Hjers endast kan tänka sig träningsverksamhet i den form av elitsatsning han förespråkar tror jag inte han är den mest lämpade chefstränaren för USS, såvida inte styrelsen funderar på att stryka raden om simning åt alla i stadgarna. (Om han däremot kan tänka sig att ändra upplägg behövs förstås inget byte av chefstränare.)
Thomas Hjers kanske skulle fundera på Älvsbyn? Det är en klubb helt utan bredd men med en elitsimmare som är långt mera framgångsrik än USS:s elitsimmare (Mikael Öhgren, Älvsbyn, tog NJM-guld på 50 m bröstsim för en vecka sedan).
Adrian Bengtson, Umeå den 13 december 2004.
adrian@adrianb.info