Simning åt alla?

Öppet brev till USS och dess styrelse om de tänkta förändringarna för 2005, om USS:s elitsatsning och om simning åt alla.

Av Adrian Bengtson

Ändamål

Umeå Simsällskap (USS) är en idrottsförening, som har som mål att i enlighet med idrottens mål och inriktning erbjuda simning åt alla och därvid aktivt verka för en dopingfri idrott.

Umeå Simsällskaps stadgar

Bakgrund

Vid ett möte den 6 oktober fick vi i A-gruppen veta att efter jul skulle ett antal förändringar ske i träningsgrupperna. Motiveringen var att det är för få simmare i träningsgrupperna, sedan Thomas Hjers kom hit har det slutat ungefär 30 simmare i träninggrupperna. Tränarna i USS har gemensamt kommit fram till att lösningen på detta är att bereda plats för ett gäng nya simmare från crawlskolan, samt att möblera om i grupperna, framförallt i A-gruppen. Dessa förändringar är det flera som är kritiska mot och det är för några simmare direkt förödande, simningsmässigt. Jag är en av dessa drabbade simmare och därför vill jag uttrycka mina åsikter om dessa tänkta förändringar.

Sedan mötet den 6 oktober har vi inte fått någon ytterliggare information från någon tränare och därför utgår jag ifrån att planerna fortfarande är desamma som presenterades för oss.

Jag vill tillägga att jag inte på något sätt har något emot Thomas Hjers personligen. Min kritik här är endast riktad mot de tänkta förändringarna och dagens elitsatsning. Eftersom hela tränarkåren säger sig stå bakom förslaget till förändringar är min kritik riktad till alla dem, men det är Thomas Hjers i egenskap av chefstränare som är drivande bakom förändringarna och elitsatsningen och därför är det honom jag nämner.

Elitsatsningen

Magert resultat hittills

USS är en liten klubb och det är flera, både inom klubben och utifrån, som ställer sig frågande till en omfattande elitsatsning för en klubb av den storleken. Resultatet av ett halvårs elitsatsande visade sig i somras vara magert. På ute-SM/JSM tog USS ingen medalj alls, vare sig på SM eller JSM. Fyra semifinaler och en enda simmare i final. Den finalisten var Kia Karelmo som tog en femteplats och hon var klubbens enda elitsimmare på seniornivå. ”Var” eftersom hon inte ens är kvar, hon har lagt av. Faktum var att när hösten började hade en fjärdedel av simmarna i Elitgruppen hoppat av av olika anledningar. Mot slutet av hösten hoppade ytterligare en elitsimmare av.

Under höstens viktigaste tävlingar, Sum-Sim Riks och JSM, var också resultatet magert av elitsimmarna. Under JSM gjordes enstaka bra insatser, men totalt sett var resultatet dåligt. Endast 7 av 27 starter var personliga rekord. 20 individuella starter var alltså inte personliga rekord. Av dessa 20 var det personliga rekordet i 8 fall satt på mindre tävlingar i år (JDM: 4 st, Sundsvall: 2 st, NM: 2 st) och i 5 fall var det personliga rekordet från år 2003. Det kan man tolka som att det är svårt för elitsimmarna att vara bäst när det gäller och att i vissa fall har ingen utveckling av simmarna skett under året.

En elitsatsning är förstås långsiktigare än bara ett år och den slutgiltiga utvärderingen får vänta, men faktum kvarstår att trots de ökade utrymmet i bassängen, trots en mera homogen grupp när de äldsta (däribland jag) fått lämna gruppen och trots det ökade elittänkandet har 2004 blivit ett sämre år än 2003. Några av de bästa elitsimmarna har inte utvecklats alls på ett år på sina viktigaste distanser.

Att totalt 5 elitsimmare har slutat under året gör inte saken bättre. Varje simmare har sina skäl till att sluta, vissa var redan less sedan innan, men det är i alla fall klart att den ökade elitsatsningen inte har givit någon mersmak för dessa ambivalenta simmare, inte det där extra som gör det kul och motiverat att fortsätta.

USS ska (naturligtvis) satsa på de bästa

Jag menar inte att USS inte ska satsa på sina bästa simmare, tvärtom, det måste klubben göra. Ju bättre en simmare är och ju bättre potential en simmare har desto mera resurser och uppmärksamhet ska den simmaren få. Självklart. Chefstränarens uppdrag ska också vara att ta fram det bästa ur simmarna och klubben för att konkurrera med andra simmare och andra klubbar. Men att göra en stor elitsatsning likt den som pågår nu, det är inte rätt väg att gå anser jag.

Platsbrist i bassängen ett stort problem

Ett av USS:s stora problem är utrymmet i bassängen. Klubben får inte på långa vägar så mycket plats som den skulle behöva och grupperna konkurrerar med varandra om utrymmet. Simhallsledningen vill aldrig släppa ifrån sig mer än 4 banor under allmän öppettid vilket är ett stort problem. IKSU vill inte släppa in USS överhuvudtaget. Samtidigt vill USS ha en så stor simskoleverksamhet som möjligt för att dra in pengar till klubben och ha en bred bas av simmare som kanske kan bli morgondagens stjärnor.

Hade vi en stor bassäng på 50 x 25 meter skulle vi ha helt andra förutsättningar att bli en bättre klubb. Jag diskuterade detta med en simmare som simmar med Västerås och han berättade att de alltid har 12 banor att förfoga över, något som vi här uppe bara kan se som en overklig dröm i dagsläget.

Sotdöd eller mastodontgrupp

Det dåliga utrymmet i bassängen har angivits som ett av skälen bakom de tänkta förändringarna. För att bereda plats för nya grupper med simmare har den nuvarande A-gruppen styckats upp och de som inte är hänvisade till ”sotdöden” i Masters/X-gruppen får finna sig i att hamna i en mastodontgrupp som är hela nuvarande C-gruppen tillsammans med 5-6 simmare ur A-gruppen. C-gruppen har varit en stor, sammanhållen grupp med fina framgångar och god träningsnärvaro under Leppes ledning. Nu ska dessa 18 simmare trängas med ytterligare 5-6 simmare från A-gruppen.

Det kan alltså bli så många som 24 pers på träningen för den tänkta C-gruppen. Det är som upplagt för att folk ska hoppa av och det är rakt motsatt effekt jämfört med vad som var målet med att få fler att simma i träninggrupper. Samtidigt känner simmarna från den nuvarande A-gruppen att de kommer att känna sig felplacerade när de ska träna tillsammans med de mycket yngre - och till allra största delen långsammare - simmarna i C-gruppen. Istället för att försöka hänga med snabbare simmare i dagens A-grupp ska de nu träna med långsammare simmare, något de är missnöjda med.

Ytterliggare ett problem är det stora avståndet mellan den tänkta A-gruppen och Elitgruppen. Det kommer att vara som skillnad på dag och natt att gå från A-gruppen till Elitgruppen. Många, även föräldrar till simmarna i dagens C-grupp, tycker att det borde finnas fler steg på vägen.

Gott om plats i toppen

Samtidigt som den tänkta A-gruppen blir 24 simmare på 4 banor så är Elitgruppen 10-11 simmare på 4 banor. Även om två stycken i dagens A-grupp är tänkta att ta steget upp till Elitgruppen kommer skillnaden ändå vara vara väldigt stor. Dagens Elitgrupp har nästan löjligt gott om plats i bassängen, ofta bara 2 personer/bana. Detta samtidigt som klubben har väldigt ont om utrymme i bassängen. Än en gång kan man fråga sig hur stor elitsatsningen ska få vara, hur mycket den ska få kosta och framförallt hur stor plats den ska få ta. På vilken bekostnad av de simmare som kommer underifrån?

Framförallt tycker jag man ska ställa sig frågan om det låga antalet simmare i förhållande till utrymme i bassängen i Elitgruppen verkligen leder till bättre elitsimmare. Hittills finns det inget som tyder på detta.

Leder till försämringar

Risken är överhängade att de tänkte förändringarna kombinerat med dagens elitsatsning kommer att leda till ytterligare försämringar för USS, snarare än förbättringar. Det behöver finnas en vettig balans och en bra väg att gå från liten knodd till stor elitsimmare. Och det bör finnas plats för de som inte når ändå fram dit. I alla fall om USS vill fortsätta med devisen ”simning åt alla”.

Simning åt alla

I stadgarna för Umeå simsällskap står det i första stycket följande: ”Umeå Simsällskap (USS) är en idrottsförening, som har som mål att i enlighet med idrottens mål och inriktning erbjuda simning åt alla...”

Det elittänkade som Thomas Hjers står för och hur han genomför det är svårt att få ihop med “simning åt alla”. Thomas Hjers har inför styrelsen sagt att han gärna offrar 10 simmare för 1 elitsimmare. Han har även inför hela klubben på årsmötet sagt att han helst vill kräva att de simmare som ska åka på SM/JSM måste ha klarat 16:e tid från förra årets SM/JSM någon gång under säsongen (han har förstås inte kunnat genomföra detta eftersom nästan inga av Umeåsimmarna skulle få åka i så fall).

Simning åt alla och elitverksamhet behöver inte vara diametralt motsatta om det genomförs på rätt sätt.

Det ska vara kul att simma

När jag talar för att USS ska ge plats för andra än elitsimmare talar jag i egen sak, eftersom jag simmar på en nivå under en fullskalig elitsatsning och just nu ser jag ut att bli petad ur normal träningsverksamhet helt och hållet. Men det handlar inte bara om mig, jag tror att klubben är på väg åt fel håll. Thomas Hjers elitsatsning kan försvåra för USS att få fram bra talanger. Risken är nämligen stor att de lägger av på ett tidigt stadium.

För att en simmare ska orka lägga ner så mycket tid och ork som simningen kräver måste det vara kul att simma. Annars är det kört. Detta är inget kontroversiellt, det är sunt förnuft. Ett stenhårt elittänkande där talang och potential är det enda som gäller riskerar att göra simningen jobbig och ångestfylld, både för de som är talanger (även talanger vill ha kul) och för de som ligger på gränsen och känner att de kanske blir petade härnäst. Avhoppen bland elitsimmare under hösten visar att det är svårt att fortsätta när motivationen tryter.

Det finns för få bra simmare här uppe i norra Sverige för att ett stenhårt elittänkande kan löna sig.

Vad USS bör göra

Med detta öppna brev vill jag framföra min kritik mot de tänkta förändringarna, eftersom jag ser försämringar, både för min egen del men också för USS som klubb. Det är dock alltid lätt att bara klaga och därför vill jag också komma med konstruktiv kritik om hur USS bör handla istället för att genomföra de tänkta ändringarna. Här är några förslag som jag tror på.

Förslag 1: Bearbeta simhallsledningen

Mycket av dagens problem är relaterade till bassängutrymme. USS bör därför lägga än mer kraft på att verka för mera bassängutrymme och bättre fördelat bassängutrymme.

Om vi kunde använda 6 banor samtidigt istället för 4 banor skulle vi kunna bygga helt andra träningsupplägg. I klubbar söderut är det vanligt att man har en elitsatsande grupp som tränar samtidigt som en grupp på lägre nivå, men med kapacitet att klara av samma träning. På så sätt kan de simma tillsammans med elitsimmarna och simma samma pass, även om de tillhör en annan grupp med färre träningar och privilegier.

Förslag 2: Bearbeta IKSU

Vi har faktiskt en till simhall i den här staden och det är synd att vi inte kan utnyttja den. IKSU säger att de inte vill ha någon organiserad simträning med tävlingsambitioner i sin bassäng, men de säger inte samma sak till t.ex. volleybollspelare.

Förslag 3: Låta simmare av samma kapacitet träna tillsammans

För att utnyttja utrymmet och simmarna bättre borde de som kan träna tillsammans göra det. Det går fortfarande bra att låta en del lovande simmare satsa hårdare och ha fler privilegier, mera uppmärksamhet från tränaren, få åka på speciella tävlingar och läger osv, trots att de simmar i samma grupp som andra simmare.

När dagens Elitgrupp planerades, för ett drygt år sedan, var det var mycket tal om problem med dålig stämning i dåvarande A-gruppen. Den stora skillnaden i ålder och satsning var ett problem hette det. Därför fick vi äldre och mindre lovande simmare lämna den högsta gruppen och gå till det som är dagens A-grupp. Det finns inte mycket som talar för att vi var den egentliga orsaken till dålig stämning eller att det blivit mycket bättre sedan vi gick till A-gruppen (dåligt resultat och många avhopp talar snarare om annat).

Det finns även ett inkonsekvent beteende när det gäller vem som får simma med Elitgruppen. Jag får inte längre träna med Elitgruppen sedan början av 2004. Däremot är det inga problem för andra simmare att komma och gå som de vill på Elitgruppens träningar, trots uttalade mål att inte tävla alls för klubben. Simmare i Elitgruppen har kommenterat det med att det går ju bra så länge den som simmar där klarar av Elitgruppens tempo. Men det var ju aldrig frågan, jag hade aldrig problem med träningen, bara med kravet att genomföra fullskalig satsning (plus att jag inte har samma potential som simmarna i Elitgruppen). Ett krav som inte ställs på andra som idag tränar regelbundet med Elitgruppen.

Simmare av samma kapacitet sporrar dessutom varandra att simma ännu bättre. Det är ingen hemlighet direkt att bra konkurrens på träningen leder till bättre resultat på tävlingar. Jag känner att min träning i dagens A-grupp definitivt kan hjälpa en del av de yngre simmarna som är påväg uppåt att ge lite extra på träningarna och det tror jag är värdefullt.

En annan lösning vore att de simmare som inte har möjlighet till fullskalig satsning, men kapacitet att träna med Elitgruppen, kan få vissa dagar då de är välkomna och så kan vissa träningar vara enbart för de elitsatsande simmarna, om det önskas.

Förslag 4: Fler grupper, mindre steg, bättre harmoni

Skapa fler grupper. Istället för en stor A-grupp som det är tänkt nu borde USS göra två grupper, en grupp som är närmare dagens Elitgrupp och en grupp som är närmare dagens C-grupp.

Såhär skulle det kunna se ut:

• En Elitgrupp för de som har uttalade målsättningar att nå långt och som satsar fullt ut. (Thomas Hjers följer idag inte upp målsättningskravet speciellt hårt - avhoppen i Elitgruppen visar att det funnits ett klart kortsiktigt tänkande eller ingen målsättning alls bland simmarna.) För att vara med i Elitgruppen ska man vara lovande och kunna lägga ner mycket tid på simningen.

• En A-grupp som tränar nästan lika hårt, men inte lika mycket, som Elitgruppen och som ofta/alltid tränar tillsammans med Elitgruppen för att dra nytta av tränarresurser och simmare. Kravet för att gå i A-gruppen är regelbunden träning och att man klarar av träningstempot. Denna A-grupp skulle vara mera homogen i träningsnivå än dagens rätt utspridda A-grupp.

• En B-grupp med de bästa simmarna ur dagens C-grupp som ändå inte riktigt klarar av A-gruppens träningar. Här kan även simmare från dagens A-grupp hamna som inte heller klarar av en hårdare, mera elitgruppsinriktad träning.

• En C-grupp som består av de simmare i dagens C-gruppen som passar bra på den nivå och i det tempo som dagens C-grupp simmar i. Även nya simmare från D-gruppen som klarar av tuffare träning ska hamna här.

Med denna uppdelning blir det en mycket bättre harmoni mellan grupperna och en naturligare gång för de simmare som blir äldre och utvecklas. Simmare som jag, som klarar av Elitgruppens träningsnivå men inte har möjlighet att göra en fullskalig satsning och inte har samma utvecklingspotential, passar bra i denna A-grupp.

Förslag 5: Byta chefstränare

Det är styrelsens uppgift att tillsätta en chefstränare som är bra för klubben. Om Thomas Hjers endast kan tänka sig träningsverksamhet i den form av elitsatsning han förespråkar tror jag inte han är den mest lämpade chefstränaren för USS, såvida inte styrelsen funderar på att stryka raden om simning åt alla i stadgarna. (Om han däremot kan tänka sig att ändra upplägg behövs förstås inget byte av chefstränare.)

Thomas Hjers kanske skulle fundera på Älvsbyn? Det är en klubb helt utan bredd men med en elitsimmare som är långt mera framgångsrik än USS:s elitsimmare (Mikael Öhgren, Älvsbyn, tog NJM-guld på 50 m bröstsim för en vecka sedan).

Sammanfattning

USS står inför stora förändringar i träningsverksamheten som vissa av oss inte tror är till det bättre. Både för att det skadar USS långsiktigt och för att det drabbar vissa simmare (varav jag är en) onödigt hårt. Det går också stick i stäv med klubbens egna stadgar som säger att simning åt alla är klubbens ändamål.

Jag hoppas med detta brev visa på varför det inte är en bra lösning och samtidigt föreslå bättre alternativ.

Utöver detta bifogar jag även två bakgrundstexter, en kort text om A-gruppen och en om min egen historia som simmare. Detta för den som vill veta mera.

Dagens A-grupp

A-gruppens uppkomst

A-gruppen är den grupp som bildades i början av 2004 när Thomas Hjers startade USS:s elitsatsning. Gruppen var ett hopplock av simmare som inte längre platsade i högsta gruppen samt spillrorna av gamla B-gruppen. Till det kom även diverse simmare som kommit till klubben utifrån och inte passade in någon annanstans. Gruppen blev rätt stor och variationerna på simmarna större än i en mindre simklubb. Tyvärr fick A-gruppen ofta bara 2 banor och kunde vara så många som 7 personer/bana på vissa träningar.

Försämringar för A-gruppen

Under hösten fick A-gruppen nya träningstider och färre banor. En och en halv timme hade ”skalats av” från träningstiderna under veckan och placerats på lördag morgon. En rätt omöjlig tid för ett gäng simmare som inte är på elitnivå (och knappast en tid som ens Elitgruppen skulle vilja träna på heller). Vad som skulle hända där näst var givet. Eftersom ingen kom på lördagsmorgonen drogs träningen in och det sas att A-gruppens simmare inte verkade vilja satsa, eftersom de inte tränar när det finns träningstid. På så sätt hade A-gruppens simmare nu sig själva att skylla för att vi förlorat en och en halv timmes träning per vecka.

Förändra gärna, till det bättre

A-gruppen har idag en kärna av simmare som tränar regelbundet och utöver detta ett antal simmare som tränar sporadiskt eller inte alls. A-gruppen har känts som en konstig sammansättning av simmare. Därför är en förändring för A-gruppen välkommen, men inte som det föreslagits nu. Just nu är det simmarna i A-gruppen som drabbas hårdast av de föreslagna förändringarna.

Min historia som simmare

Jag har simmat i USS i fler år än någon annan simmare i klubben någonsin. Jag minns inte exakt när jag började, men jag vet - utifrån diplom och plaketter - att jag simtävlade tre gånger redan år 1984. Jag har aldrig blivit en stjärna, varken som barn eller som senior. Ingen har någonsin trott att jag skulle bli en stor stjärna heller. Men jag har alltid gillat simningen och jag har trivts så bra i klubben och med andra simmare att jag fortsatt simma och fortsatt utveckla mig själv som simmare, vilket hela tiden varit min drivkraft. Vid 26 års ålder simmade jag mitt bästa fjärilslopp hittills (på SM i Halmstad 2002) och var en hundradel ifrån semifinal. Det är inga framgångar som kan kallas elit på något sätt, men det var stora personliga framgångar.

Det tunga året 2004

2004 har varit ett tungt år för mig. När året började tränade jag i högsta gruppen och tränade med de som jag passade att träna med. Men när träningen började efter jullovet fick jag gå till A-gruppen eftersom Elitgruppen skapades. Jag förstår att klubben vill satsa extra på de som är bäst och jag har varken ambititionen att träna på elitnivå fullt ut eller för den delen ambitionen att vara del av klubbens elitsatsning. Däremot trivdes jag med att träna en något reducerad träningsdos men tillsammans med de allra bästa i klubben. Jag trivdes med att representera USS vid de tävlingar jag kvalade till och försöka ta placeringar och medaljer på mellannivåtävlingar som till exempel Norrländska mästerskapen.

Personligen hade jag hellre sett att det gick att lösa så att de som var tillräckligt bra för att träna med Elitgruppen fick göra det, utan att vara en del av elitsatsningen med dess förmåner och den uppmärksamhet de får. Den lösningen trodde inte Thomas Hjers på eftersom han ville skapa en grupp där alla hade samma mål och samma ambition. Det hade talats om dålig stämning i dåvarande A-gruppen och skillnaden i ålder och satsning angavs som en av orsakerna.

Ville satsa

Eftersom jag var kvalad till att simma ute-SM ville jag göra en (sista?) satsning under våren på detta och hade hoppats på att få följa med till Team Norrland-lägret. Jag var också berättigad till det enligt Team Norrlands regler. Men tyvärr hade Thomas Hjers utöver Team Norrlands regler valt att lägga på krav på resultat under året, något som jag inte lyckats prestera (jag har alltid varit en långbanesimmare och har svårare att prestera lika bra i kortbana). Liknande krav gjorde också att jag inte heller fick simma SM under sommaren.

Stor omställning

Bytet ner till A-gruppen var en stor omställning för mig. Väldigt trångt i bassängen och i princip inget motstånd på träningarna på allt utom sprint. Men jag tränade på ändå och simmade i princip alla pass. Jag tränade faktiskt mer än på länge eftersom jag kom igång med regelbunden styrka också.

Med tiden växte det fram en rätt bra stämning i A-gruppen bland de som tränade mera regelbundet och det var trots de negativa förändringarna ändå kul att simma. De nya tränarna Anders och Petter kompenserade sin oerfarenhet med ett gott engagemang.

Tyvärr fick vi inte tävla så mycket under våren, sista tävlingen för oss var Umestänket i maj. Under alla de år jag simmat i USS har det alltid funnits någon form av tävling mot slutet av våren/början av sommaren som man kunnat sikta på. Men inte detta år. (Det fanns visserligen Stockholm Summer Games, men det var en juniortävling.)

Under hösten försämrades A-gruppens träningsmöjligheter en hel del. Men den goda stämningen fanns där ändå och vi var flera som trivdes rätt bra och försökte göra det bästa av situationen. Jag började komma igång med simningen efter ett långt sommaruppehåll.

Som icke elitsatsande seniorsimmare gick höstens enda tävling i Sundsvall i början av oktober. Det gick i förhållande till förutsättningarna rätt bra och jag var riktigt sugen på träna ännu bättre. Målet var att simma bra på mellanstora tävlingar som NM, att SM-kvala igen och att ställa upp i Masters-EM till sommaren.

Det var kul att simma

Det kändes kul att simma helt enkelt. Ända tills mötet onsdagen den 6 oktober.

Då jag fick veta att jag inte längre var välkommen att träna i träningsgrupp i USS. Efter jul skulle jag stå utan en riktigt grupp och utan tränare.

Efter jul är simmare som jag och Berit som tränar mycket och regelbundet i A-gruppen hänvisade till den så kallade Mastersgruppen tillsammans med de som som bara tränar sporadiskt och inte satsar alls. En grupp med två träningar i veckan och ingen tränare, samt (min far får ursäkta) några gamla gubbar som ligger och plaskar. Så lågt man kan sjunka utan att sluta med simning helt och ett hån mot en som vill bli bättre som simmare. En plats som kan passa för de som sporadiskt kommer ner och simmar ett pass då och då, men knappast en plats för någon som utan problem kan träna med Elitgruppen. Knappast en plats för någon som vill ta medaljer för klubben på tävlingar som NM. Knappast en plats för någon som vill SM-kvala.

Det är ingen överdrift att påstå att det känns tungt. På grund av min ålder och min dåliga potential att bli elitsimmare får jag inte ens längre träna i en träningsgrupp med en tränare. Att jag kan träna bra, att jag gör det regelbundet, att jag vill bli bättre och att jag har målsättning med min simning spelar ingen roll alls.

Ställer fortfarande upp

Jag har under hösten fortsatt att ställa upp för klubben genom att dra mina strån till stacken. Jag hade, om än blygsamma summor, sponsorpengar att bidra med vid sponsorsim. Jag har varit ute bland tallarna och plockat kottar mer än de flesta simmare i Elitgruppen och A-gruppen ställde upp på. Jag gör detta för att jag gärna ställer upp för den klubb jag tränar för. Men jag önskar att den klubben också ville ställa upp för mig. Att det kan finnas en plats för simmare på min nivå.

Adrian Bengtson, Umeå den 13 december 2004.

adrian@adrianb.info